|
Vad hände sen?
Det visade sig att jag skadat nacken och
troligen fått en rejäl hjärnskakning. Läkare
tror att min hjärna snurrade runt och mina
nervtrådar som håller själva hjärnan sträcktes.
Nacken var läkare till en början mer
fundersamma över.
Jag hade fruktansvårt ont i nacke och rygg.
Jag kunder inte längre läsa, inte ens textraden
på TV´n. Jag fick order att lämna min dotter
full tid på dagis. Min sambo pluggade 20 mil
bort och jag var själv med henne på veckorna.
Jag fick träffa högst två personer åt gången.
Det blev ju min sambo och dotter sedan inga
fler. Många vänner försvann! Jag hade ju ingen
synlig skada men jag var ju inte som vanligt.
Alla ljud jag hörde var jättehöga i mitt huvud.
Visst kan man bli irriterad på flugor som
surrar på natten men för mig var det ett otroligt
högt ljud.
Jag klarde inte av ljuset och värmen. Så jag
sov i vår källare utan fönster hela sommaren
och de gånger jag tvingade mig ut så orkade
jag knappt gå 100 meter.
|
Jag grät och grät! Jag var glad at jag ändå
levde men jag tyckte inte om det liv jag
hade fått.
Jag fick order av läkarna att inte köra bil då
min hjärna inte var i skick till detta. Men vi
bor på landet med väldigt få bussför-
bindelser. Jag och min familj insåg att
kommer jag inte kunna köra bil så kommer
vi inte kunna bo kvar.
Min familj och släkt hade en liten förståelse
över vad som hade hänt. Tyckte mest att jag
skulle rycka upp mig. Tillslut kom jag till
specialister som såg att jag hade två
diskbråck i nacken och jag hade stukat
nacken. Jag bedömdes ha en 14% invaliditet
och skulle inte kunna jobba mer än 25%.
Tillslut fick jag köra bil igen. Trots att det var
många tårar innan jag kunde sitta lugnt
framför ratten igen så tvingade jag mig till
detta för att inte behöva flytta från vårt hem. |
